egentligen hatar jag.. jaa.. vad hatar jag? många grejer hösten för med sig. (hösten är min favoritårstid, missförstå mig inte!)

visst blir man ofta inspirerad men också deprimerad, för erkänn, hur kul är det e g e n t l i g e n att gå upp 06.00 alla vardagsmornar, vänta på bussen i ösregn, piskvind, hur kul är vakuumet som kommer, infiltrerar varje känsla så att precis allting man gör blir ett ingenting?

men, livet är inte tomt, det är inte det jag försöker säga. livet är fullt, av underbara vänner(!!), händelser, resor och återseenden, men när man inte längre kan förmå sig att urskilja skratt från grin. vart har man hamnat då?

känslorymden kanske. stället där ingenting känns bra, men inte heller dåligt. inga ångestattacker, men inte heller lyckorus. bara ekon i bröstet. hjärtslag som ekar i fyra rum där inne, det kan också vara vackert. för grått är också en färg på skalan, mysefärgen som kommer med hösten. tiden då det är okej att inte alltid känna sig okej.

bara man försöker imorgon igen.